<3<3<3<3<3<3<3



I denna stund sörjer jag den mest underbara, lojala älskade lilla varelse som sågonsin vandrat in i min familj och in i mitt hjärta. Min katt Lucia.


Tidigare idag var det en person som körde på henne som inte ens hade ryggrad att leta reda på oss och be om ursäkt och hjälpa till om så behövdes. Men den ynkyggen smet. Han gav våran Katt Lucia inte en chans, då han körde med väldans fart på en liten gata brevid en skola. 
Det va en gammal tant som hittade henne på gatan och tog henne in till kanten och lade henne på en plastpåse och ringde polisen. Men det var inte fören en kompis till mamma ringde och sa att att det låg en katt på gatan som liknade våran. Mamma och min lila syster springer dit, då gatan bara ligger runt hörnet.  Där ligger min nderbara, hjälplösa Lucia helt stilla..

När mamma ringer min mobil och jag undrar varför hon gråter, kände jag den värsta smärtan i mitt härta när hon säger att Lucia är död -  av en bilist som smet.

Jag har inte kunnat sluta gråta efter det. Min älskling ligger nu i fotöljen ute på balkongen i en plastpåse inlindad i filtar. Smärtan blir bara större och större för varje timma som går. Småsaker som Hon annars skulle gjort, gjorde hon inte länge. Tex. när jag komer hem är det alltid henns lilla ansikte jag ser först då hon kommer rusande mot mig och vill kela. Sent på kvällarna när jag kommer hem från Johan brukade hon ofta va ute och vänta på mig , så varje gång jag kom med cykeln så kom hon springandes och ljamandes. Sen i trappuppgången sprang hon alltid en trappa före mig så när jag väl kom dit hon var så villle hon alltid bli klappad och gusad med, sen sprang hon för nästa trappa.. och samma rutin där -  hon ville bli klappad. 

Men nu är min älskade Lucia borta, ingen som välkomnar mig hem på ett sånt sätt som hon gjorde. Dagar då jag mådde som sämst kunde hon få mig att skratta när ingen annan kunde.  Hon var min bebis, Hon var min sen hon bara var veckor gammal. Jag tog hand om henne, matade henne, älskade henne... Och nu är min bebis borta. Jag vill inte tro det. Jag hoppas fortfarande att imorgon när jag vaknar så är allt bara en dålig dröm.

Vem det nu än var som körde bilen så vill jag bara säga en sak...
- Ditt jävla äckliga svinjävlel, du är en jävla fitta! att du inte ens hade balle nog att söka upp oss och be om förlåtelse! Om jag nångång skulle få reda på ditt namn eller träffa dig så ska du bara veta en sak!
Passa dig för jag kommer antagligen döda dig! ohja! ta det som ett hot!!!   Ditt äckliga svin! Hur kunde du bara smita därifrån??


Har du ingen skam i kroppen?  Ingen medkänsla för vars familj som faktiskt älskade just den katten du dödade??!!!!
Du dödade min bebis fattar du det?, Hon var min bebis och jag kan inte ens tänka tanken att fortsätta leva utan henne. Hon var en del av familjen!  Hon blev bara ett och ett halft år gammal.. Hon kunde ha levt till 13-14 år men du dödade henne när hon fortfarande praktiskt taget var en bäbis.

All min lust att fira jul ä nu som bortblåst. Jag har verkligen ingen lust och det skulle kännas helt fel! Fel mot Lucia.. Att fira jul nu är ju som om inget hade hänt! Men nu är et inte så.. vi har förlorat en familjemedlem, som var oss allra kärast. Nej, för migblir det ingen jul i år. Har redan gett min mamma och min syster deras julklappar oinslagna då det känns fel att göra ett stort festande av det.
Hoppas verkligen bilisten som gjorde detta läser det jag skriver, så han/hon vet att den personen precis förstört julen för en familj.. Jag kan inte fira jul pågrund av detta , det skulle kännas fel.. Om det är så att du ditt äckliga svin läser detta hoppas jag du dör av skuld och att ruttnar i helvettet!

Hur ska jag kunna gå vidare? Min katt ligger därute på balkongen nu, inlindad i filtar,. Hon var helt oskyldig.. men änså så ligger hon där. Imorgon ska vi begrava henne. Bara jag skriver detta gör att det utlöser hysteriskt gråtande. Hur ska jag kunna begrava henne imon? Jag vill inte! Jag vill bara hålla henne i min famn igen och höra henne spinna.
Detta är en mardröm jag tycks aldrig vakna upp ifrån.

åh min älskade Lucia, var du än är nu så hoppas jag du vet hur mycke jag älskar dig och hur mycket du betyder för mig! Jag vet att du inte ville lämna oss, Jag kommer sörja dig alltid, för du va en bästa vän och du var som mitt barn.
3dagar innan jul så kommer jag föralltid förknippa den här dagen då du försvann från oss.
 
Jag älskar dig så, varför försvann du? Kan du inte komma tillbaka? Jag lovar och svär på allt jag äger, att om jag fick tillbaka dig så kommer jag aldrig be om nånting igen! Jag lova! BARA DU KOMMER TILLBAKA!<3

varför var detta tvunget att hända mig? har jag inte varit med om nog?






Jag älskar dig, kom tillbaka till mig<3

ååååhhh neeeeeeejjj............  tårarna bara rinner jag har förlorat min allra trognaste vän och mitt hjärta!