Vem vet om det är så dom tänker?? :P hahah

Vandringsmail och hunden och kattens liv.

Hundens dagbok:
07:00, Tjohoo, en promenad det bästa som finns!
09:00, Tjohoo, Ungarna är uppe, det bästa som finns!
12;00, Tjohoo, leka i trädgårn, det bästa som finns!
14:00, Tjohoo, åka bil, det bästa som finns!
16:00, Tjohoo, leka med en boll, de bästa som finns!
17:00 Tjoohoo, matte och husse kommer hem, det bästa som finns!
20:00, Tjohoo, ligga i soffan och bli klappad, det bästa som finns!
22:00, Tjohoo, sova i mattes och husses säng, det bästa som finns!

Kattens Dagbok:

783:e dagen i fångenskap. Mina kidnappare fortsätter tortera mig med bisarra dinglande saker.
Dom frossar i färskt kött medans jag tvingas leva med torrfoder och slämmig burkmat.
Det ända som håller mig igång är hoppet att jag en dag ska lyckas rymma, Och den milda tillfredställelsen jag får av att klösa på möblerna.
Imorgon ska jag eventuellt äta ännu en krukväxt.
Idag misslyckades jag ännu en gång med att döda mina kidnappare genom att försöka fälla dom med min kropp, Jag borde kanske försöka från toppen av trapporna.
I ett försök att sätta mina förtryckare ur balans framtvingade jag en hårboll i deras favorit fotölj, Kom ihåg! lägg en på deras säng!
Fångade en mus som jag bet huvudet av, la den huvudlösa kroppen vi dörren som ett tecken åt mina kidnappare vad jag är kapabel till. Så att dom ska gå omkring i ständig skräck. Bemötandet jag fick var en massa klappar, kramar och gullande vilken duktig kissemisse jag var.
Saker och ting går inte som planerat. På kvällen dök deras kumpaner upp vid nån slags sammankomst.
Jag blev placerad i isolering under mötet. Men jag kunde känna doften av deras mat och höra brotttecken av deras kriminella planer.
Tydligen var jag inlåst pågrund av mina kraftfulla förmåga att framkalla något de refererar till allergi.
Jag måste komma underfund med vad detta är så jag kan använda det till min fördel. Dom andra internena smörar för våra fångvaktare och jag vågar inte anförtro till nån dom. Inför risken att någon skulle challa.
Hunden släpps regelbundet ut ur sina bojor men återvänder frivilligt, han är uppenbarligen efterblivad.
Fågeln därimot ger intryck av att vara en informatör, han pratar med våra kidnappare regelbundet. Och jag är övertygad att han rapporterar varenda steg jag tar.
tack vare sin placering i metall rummet är han för tillfället i säkerhet, men jag kan vänta, det är bara en tidfråga innan mina planer slår i verket.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0